På gården med nummer 57 bor målarmästare Dahlberg med barnen Karl-Göran och Lisa, hembiträdet Vivan och sina två anställda Fabian och Viktor. I 57:an bor också målarmästarens syster Sofie, ensamstående mor, med sonen Gösta och den nye fästmannen Ludde. Alla har de sina inbördes relationer och konflikter.
Men så en dag kliver Dahlbergs nya hyresgäst, den unga och vackra Greta, in genom porten till 57:an och förvrider huvudet på gårdens alla grabbar. Och samtidigt har den oförbätterlige odågan Gösta lyckats trassla till det för sig riktigt ordentligt…

”Grabbarna i 57:an” är ett svenskt folklustspel, skrivet av mästaren från Tantolundens friluftsteater, Gideon Wahlberg (1890-1948). Pjäsen hade sin urpremiär 1935, men liksom Wahlbergs kanske mest kända pjäs ”Söderkåkar” blev ”Grabbarna i 57:an” riktigt folkkär som TV-serie under 1970-talet.

I Scendragets uppsättning gjordes rollen som målarmästare Dahlberg av Pär Wennersten och hembiträdet Vivan av Rigmor Wilderoth. Syskonen Lisa och Karl-Göran spelades av Lena Larsson och Mathias Svensson. Den senare stod för energisk playback på dragspel och bildade med Fabian (Crister Jönsson) på gitarr och Viktor (Lennart Eriksson) på tuba, en fullständigt osannolik gårdsorkester.
Odågan Gösta spelades av Niklas Nilsson och den hårt prövade modern Sofie av Kerstin Spångfors. Rollen som den cigarrökande bokbindaren Ludde gjordes av Lennart Jonsson och den av grabbarna i 57:an flitigt uppvaktade Greta spelades av Jessica Larsson.
På scen sågs även Kenneth Backhausen som förvirrad polis och Gun Bergström som den till synes lomhörda Tant Malvina, med sitt ständigt återkommande ”Va sa?”.

Scendragets uppsättning av ”Grabbarna i 57:an” gjordes med tillägget ”På vårt sätt”. Manuset hade grundligt bearbetats och lokalanpassats av regissören Lars Classon.
Föreställningen innehöll mycket musik och för sångtexterna svarade Lennart Eriksson. Producent var Lennart Jonsson och scenbilden var skapad av scenografen Kenneth Wiland.

”Grabbarna i 57:an – på vårt sätt” spelades på Halmstads slotts borggård sommaren 2010.