Den förmögna änkan Josefina Pellerin uppvaktas flitigt av två beundrare från regementet. Dottern Louise och hennes odräglige fästman, löjtnanten Edvard, har bestämda synpunkter på vem av dessa Josefina bör välja. Det ståndsmässigt mest lämpade partiet vore tveklöst den adlige Överste Krister Brusenhanne. Men den som tycks ha störst framgång hos änkan är, trots det, den enkle malajen Emil Pettersson.

”Två man om en änka” (i original: ”Der Rigimentspapa”) är en musikalisk komedi av Heinrich Storbitzer och Richard Kessler, som hade sin urpremiär på Berliner Residentstheater 1914. I Sverige har pjäsen blivit film och spelats som friluftsteater, bland annat av Nils Poppe på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

Huvudrollen som änkan Pellerin gjordes, i Scendragets version, av Gun Bergström. Dottern Louise spelades av Åsa Lauer, medan Kalle Lindström gestaltade den inte helt omtyckte svärsonen. I en liten, men mycket eldfängd roll, sågs Kerstin Spångfors som den folkilskna varitéartisten Maruscka.

Lennart Eriksson stod för manusbearbetning och regi, och spelade själv malajen Emil Pettersson, vars skånskklingande idiom hade vissa likheter med den då schlageraktuelle Björn Ranelids stämma. Lennart Jonsson gestaltade rivalen Krister Brusenhanne och Rigmor Wilderoth Brusenhannes syster Tilde. Som änkan Pellerins anställda medverkade Linda Lundell som husan Emma och Björn Carlsson som allt-i-allon Herbert.

Föreställningen innehöll, liksom tidigare år, mycket sång och musik. Som vanligt stod Lennart Eriksson för sångtexterna, men nytt var att musiken den här gången framfördes ”live” på piano av Gunnar Johansson. För scenografin svarade Kenneth Wiland, som även agerade konferencier och publikuppvärmare.

”Två man om en änka” spelades på Halmstads slotts borggård sommaren 2012.